Förrförra sommaren (702 a u c) sändes patrullen på ett enkelt men viktigt uppdrag, postleverens med hemliga brev. Detta är inte den typ av uppdrag som Secunda sett fram emot i gardet utan ser det mest som en transportsträcka till ett viktigt handlingsfyllt uppdrag. Fausta däremot ser det som en god träning för de oerfarnare i patrullen för en av de viktigaste erfarenheterna är att skaffa sig rutiner och lära sig lägga upp planer. Dessutom är kommunikation och logistik kärnan i Asylums och Sapientias framgång. De levererar posten till Stameus, en stor gruvstad, och får post att leverera till Asylum. På vägen tillbaka från Stameus försöker en korp sno posten av ren nyfiken-het och på pin tjiv eftersom postväskan uppenbarligen är viktig för mössen. Korpen försvinner iväg med posten men mössen förföljer den och så småningom kommer de till dess näste där de hittar posten. Olyckligtvis dröjer de för länge och när de är på väg ned kommer korpen tillbaka och är denna gång betydligt aggressivare och det blir en strid på liv och död som patrullen håller på att förlora.
Plötsligt får de hjälp från en mycket oväntat håll, vesslor attackerar korpen och dödar den och plötsligt står den utmattade patrullen öga mot öga med lika många vesslor och det är bara en fråga om hur många av vesslorna som överlever att äta upp dem och huruvida någon av patrullmössen kommer stekas levande. Nu händer något ännu mer oväntat, tre gigantiska vesslor, och vesslor i sig är stora från början, faller de vanliga vesslorna i ryggen. Patrullmössen flyr i en inte särskilt ordnad reträtt men med postväskan i behåll. På något vis lyckas de komma undan medan vesslorna slåss med varandra.
De återvänder till Asylum med posten och rapporterar om vessleaktivitet långt inne i territorierna. Det blev ett handlingsfyllt uppdrag där Secunda fick handla snabbt och på liv och död. Även Gnaeus hårdhet och förmåga att hitta och undvika andra varelser i terrängen tillsammans med Faustas ledarskap var viktiga delar av att de klarade sig.
När en ambitiös fälla samma sommar (702 a u c) dödar en patrullmus och kunde tagit en hel civil karavan med sig så skickas patrullen ut för att undersöka den och eventuellt hitta spår efter vesslorna som förmodas ligga bakom så patruller kan söka efter dem och om inte döda dem så åtminstone driva ut dem ur territorierna.
Undersökningen visar till deras oro att det är möss som byggt fällan, möss med kunskap i gångbygge, möss som gruvmöss. Arbetet är stort och har krävt arbetsledare med teoretiska kunskaper. Patrullen söker runt och finner att mössen kommit från Stameus, en stad stor gruvdrift inte så långt från fällan. De hittar dock inga misstänkta men uppfattar en asylumskeptisk stämning i Stameus och rapporterar vad de funnit om fällan och om stämningen i Stameus. De tycker stämningen i Stameus så pass oroande att de finner det nödvändigt att poängtera att det rent av kan förberedas uppror eller utbrott ur Alliansen i Stameus. Faktiskt så pass att det måste poängteras med eftertryck. Särskilt Caeso och Gnaeus såg beteendet i Stameus som ett allvarligt tecken på att mössen där inte samarbetar i det stora kollektivet som Musstädernas allians är, det samarbete som är själva grunden för kollektivets framgång och motståndet mot vesslorna.
Detta får till följd att en senator skickas till Stameus med ett ultimatum, ett ganska kort hållet sådant (optimaterna är i överläge för tillfället) och patrullen får i uppdrag att eskortera denne. Eskortuppdraget går bra ända till de på hemvägen blir inringade av vesslor. När de nästan börjat förbereda sig på att sälja sig så dyrt som möjligt och senatorn har talat med förfäderna och lånat en dolk för att kunna lämna jordelivet med den äran dyker plötsligt en jättevessla upp där de förskansat sig. Jättevesslan påstår sig vilja hjälpa dem komma undan de vanliga vesslorna. Det är förstås ingen som tänker lita på jättevessla som dessutom tittar lystet på dem hela tiden. De inser dock att de inte har något val och följer jättevesslan beredda på att få sälja sig dyrt till en jättevessla i stället. Jättevesslan leder dock mössen, vars doft försvinner i jättevesslans starka doft, bort från de andra vesslorna och försvinner. Patrullen och senatorn tar sig hem på helspänn. Optimaterna, till vilka senatorn hörde, är en gruppering i senaten som i mycket består av de rikare senatorerna och som värnar traditioner, nobiles, filosofi och Asylums överhet. Den största andra grupperingen är populisterna som tar upp folkets frågor, som värnar de bredare massorna. De är över lag inte heller lika styvnackade som optimaterna ofta är.
Under försommaren förra året (703 a u c) får patrullen under lite hierarkiskt oklara omständigheter i uppdrag/order att eskortera en senator, en av de högsta i Asylum - en av sex praetor peregrini (utlänningsdomare) till Stameus, antagligen för att leverera nya krav och besked. Senatorn avviker under vistelsen i Stameus och visar sig möta upp med två jättevesslor. Efter att nätt och jämnt ha skapat en stand off mellan fyra möss och två jättevesslor lyckas patrullen föra med senatorn för att dömas i Asylum. Under en utfrågning lyckas senatorn finta patrullen och drar fram sin dolk och begår självmord och dör med en hälsningsfras till förfäderna. Patrullen återvänder frustrerad men med jättevesslornas kodmeddelande till pretorn vilket överlämnas till Pretoriangardets tribuner. Det blir mycket utfrågningar och hörningar i senaten men hur många som var med honom förblir okänt. På grund av senatorns hedersamma frånfälle får familjen behålla egendomarna och skickas inte i exil.
Sluteffekten av avslöjandet av samarbetet med jättevesslorna blir en stor misstänksamhet i senaten uppblandat med möjligheter att smutskasta politiska fiender genom att associera dem till pretorn som mötte vesslorna eller att på annat vis antyda att de kanske är förrädare. Det är då inte vilket förräderi som helst utan ett brott mot högsta heligheten (bland annat självaste Asylum). För sådant kastas man ut från förrädarklippan i Asylum.
Under tidig sensommar (703 a u c) blir patrullen utskickad som en av fem patruller som ska eskortera en handelsskeppskonvoj. Handelskonvojen som på hemvägen ska frakta, för Asylum, mycket viktig säd till vinterförråden har getts fem triremer med en gardespatrull på varje (på den gamla goda tiden innan det utarmande Vesslekriget hade varje skepp haft 5-6 patrullers bemanning utöver skeppsbesättningen). Resan norrut går bra och konvojen anländer till Lostora och deras last av förädlade varor omsätts i silver guld och framför allt säd. Det mesta av hemresan går också bra, ungefär två tredjedelar av vägen.
Konvojen attackeras av pirater. Det hade i sig inte varit ett stort problem då även piraterna lider av det, efter Vesslekriget, nedbrutna samhället. Det visar sig dock att de attackerar tillsammans med två minkar. Minkar är enorma vattenlevande vesslemonster och det är enbart Faustas patrulls oräddhet och samarbe som räddar deras trirem från undergång. Tre av de andra förstörs och kantrar och besättningarna börjar drunkna. I detta kaos bordar piraterna två handelsskepp och sänker ett tredje (triremer sjunker normalt sett inte) och försvinner i väg. Den femte triremen eskorterar de få kvarvarande handelsskeppen med överlevande söderöver medan patrullens skepp beger sig iväg i den riktning piraterna försvann.
Det finns trots allt inte hur många ställen som helst att gömma mer än fem piratskepp (biremer) och det krävs en stor befolkning för att kunna bemanna skeppen. Patrullens skepp hittar såsmåningom piraternas nattläger (vare sig biremer eller triremer är lämpade för dygnet-runtsegling) och gör strandhugg en bit bort. Patrullen smyger bort till lägret för att bekräfta misstankarna. Väl vid lägret upptäcker de att det inte bara är pirater där, minkarna är också där samt både triremer och fraktskepp från Navalia. Navalia är en av de tre dominerande städerna i Musstädernas allians (Asylum och Sapientia är de två andra) och är en övervägande handels- och flottmakt. Patrullen retirerar till sitt skepp och beger sig i gryningen söderut med så långa dagsseglingar de kan. Hela resan diskuteras och ältas frågan vad de ska göra när de kommer hem. Att piraterna ska fångas in och skickas till gruvorna är inget snack om saken. Piratledarna kommer troligen dömas till döden. Minkarna måste även de dödas för om de får avkomma och fäste i innanhavet kommer det bli katastrof. Utan ett lugnt och seglingsbart innanhav kommer Musstädernas allians bryta samman på grund av de förlorade logistikmöjligheterna. Frågan är dock vad som ska göras med informationen om att navaliaskepp är involverade.
De skulle kunna låta bli att nämna det för sammanhållningen i alliansen. En dag kommer vesslorna tillbaka och då måste de vara enade. Då kommer det också märkas om Navalia följer Asylum och Sapientia i att fånga in piraterna, bränna deras boplatser och jaga rätt på och döda minkarna. I så fall kanske det går att lita på navalia som helhet ia lla fall. Om de tvekar eller avstår så är förräderiet tydligt och ute i luften om patrullen delger sin information. å andra sidan så är lagen och mos maiorum (förfädernas sed) tydlig. Navalia har förrått aliansen och slagit sig samman med pirater och begått brott mot högsta heligheten, de har samarbetat med vesslor (minkarna). En annan trängande fråga är hur minkarna kommit in till innanhavet. Det tillsammans med de ökande förekomsterna av vesslor på senare år är mycket oroväckande. Rapporterar de allt kommer alliansen falla samman men å andra sidan så går det kanske ändå inte att lita på navalia i ett krig mot vesslorna ändå.
Medan Fausta och Secunda tvekade bestämde Caeso och Gnaeus sig för att berätta och vittna i senaten. ett sådant flagrant brott mot lagar om heligheterna och mot förfädernas sed kunde inte gömmas. ett litet tag hängde alliansen i sköra trådar och den interna politiken i asylum blev än spändare beroende på vad man trodde om vittnena men på förfrågan berättade och bekräftade även Fausta och Secunda och frågan om vad som hänt ställdes i hårda ordalag till Navalia (röster höjdes för assimilering av Navalia till Asylum och ett upphörande av deras självstyre). Navalia avrättade ett antal sjösoldater, skeppsbesättningar och befäl och frånsade sig ansvaret för vad som hänt och pratade om myteri. Delar av deras armé och flotta dekimerades även för att tilltala Asylum. Under tiden attackerade gardet piraternas tillhåll och tog befolkningen som slavar och lyckades med stor manspillan (fråmst i trirembesättningar) döda minkarna. Under förhör av pirater kom det fram att minkarna hade färdats tillsammans med vesslor som fördats i territorierna vilket fröklarade att ingen märkt något. Den myckna vessleaktiviteten hade döljt de två minkarna. Pirater påstod dock att samarbetet med Navalia var större än det verkade och sanktionerat på hög ort. det tolkades dock som försök att rädda deras skinn eller om det möjligen ignorerades för att rädda Musstädernas allians.
No comments:
Post a Comment